Örebro den 12 augusti 2008

 

Till alla som var med på släktmötet 9/8 2008 på Holmhällars pensionat på sudret. Tack alla Ni för den trevliga och goda gemenskapen! Och tack programkommittén för arrangemangen, som fungerade så bra till allas belåtenhet. Närmare detaljer får alla som läser detta i protokollet, som troligen inom kort kommer att publiceras på vår hemsida.

 

Man kan fråga sig varför man är intresserad av släktforskning och varför man bildar en släktförening. Jag kan bara svara för mig själv. Redan i 20-årsåldern, i början på 1950-talet, blev jag intresserad av min släkt och mitt ursprung. Jag började släktforska. Vad ville jag vinna genom det? Jag kan svara, att jag ganska snabbt kom på mig själv med att önska, att jag skulle vara släkt med någon adelsman, eller ännu hellre med en kung. Det var jag nu inte. Det var väl mest bönder och präster, men det var ändå det. Intresset för släktforskningen blev inte mindre för det. Forskning är alltid intressant. Det tillfredsställer människans nyfikenhet på det som har varit. Det som har varit har farit, säger man, men varför kan man inte skaffa sig kännedom om det som har farit. Alltid kan man lära något av det. Man kan ju fråga, varför lägger vi ner tid, pengar och kraft på vetenskap och forskning? Vi vill veta mer om vår jordiska tillvaro, än bara det som är för handen just nu. Människan vill vidga sina vyer och sitt vetande utöver det vanliga och vardagliga, så är det också med släktforskningen.

Men varför bildar man en släktförening?

Man kan svara: den enskilda människan dör, men släkten, Deo volente, lever vidare i generation efter generation. För människosläktets utveckling och för samhällets bestånd är det viktigt att släkter växer fram och blir starka. Det behövs inte bara en och annan individ, som blir framstående, utan det behövs släkter, ty först i släkten kan stabiliteten och kontinuiteten skapas. Kreativa och starka släkter har varit ett omistligt inslag i alla samhällsbildningar under tidernas gång. Detta har inte heller vår tids människor råd att undvara.

 

I Sverige har vi Riddarhuset i Stockholm, där alla introducerade adelssläkter har sina släktvapen, och varifrån man regelbundet utger den introducerade adelns släkttavlor i bokform. Det finns också en släktbok för den ointroducerade adeln, som regelbundet utges. Släkten Ronquist är publicerad i Svensk släktkalender 1982 och 2000. Detta är ett sätt att påminna om släkternas betydelse för samhällslivet.

Nästa gång vår släkt skall träffas blir år 2010 i Stockholm. Hoppas att vi då blir många som träffas, för att stärka vår släkts gemenskap. Jag själv börjar nu bli gammal, men jag hoppas att alla ni som är yngre i släkten tar vid och för stafettpinnen vidare. Jag är övertygad om att det finns mycken kraft i vår släkt, som kan komma mänskligheten till godo. Så väl mött till nästa gång, om jag lever.

 

Ha det gott!

Per Ronquist    

 

 


 
stäng