Gården Rembs

 

Vamlingbo, ligger inklämd, mellan Gotlands sydligaste socken, Sundre, med den berömda "Hoburgsgubben" och i norr av socknen Öja. Man kommer alltså norrifrån till Vamlingbo, och bör åka ner till höger, och följa den västra kusten ända ner till Hoburgen. Man kommer då att uppleva ett mycket säreget landskap. Till höger är havet och till vänster mjuka kullar, som bullar upp sig mot himlen. Man passerar några färistar, och når fram till ett slipstensmuseum på höger sida om vägen. Det är till minne av alla stenarbetarna. Också våra förfäder har arbetat med Gotlands sandsten och kalksten, brutit sten, som sedan blivit material till verktyg och byggen.

 

Men innan man kommer fram, och tar av till höger ner till havet, passerar man Vamlingbos underbart vackra kyrka. På norrväggen inne i kyrkan, ser man den berömda målningen från 1200- talet, som framställer ärkeängeln Mikaels vägning av kejsar Henriks själ. Den målningen ger människan ett outplånligt intryck. När man ändå är vid kyrkan, bör man även besöka den gamla sköna prästgården intill kyrkan, som numera är museum med Lars Jonssons konst, och prästgårdsträdgården, som har planlagts som en kryddträdgård.

 

När man sedan åker tillbaka, efter att ha intagit en god måltid på restaurang Maistregården, bör man ta den östra vägen förbi Sundre kyrka och upp mot Vamlingbo kyrka. Längs den hemvägen finns avtagsvägen ner till höger, som leder fram till gårdarna Rembs, Austre och Holmhällar. Åk ner där och titta på området. Både Rembs och Austre är nu uppstyckade i ett otal parter, bebodda av människor från både Gotland och fastlandet, kanske någon som på långt håll är släkt med oss. Från  gården Rembs kom min farfars mor: Anna Gertrud Lundgren född 1826 och död 1906, 80 år gammal.

 

Jag vill säga några ord om gården. Den har ägts och innehafts av representanter från samma släkt sedan 1600-talet, sägs det. Den äldste ägaren, som man har namnet på, är Raimiss. Namnet klingar främmande. Ville namnet ge uttryck för att det var han som ägde och bebodde Rembs gård? Eller var Raimiss måhända den förste ägaren av området, och så kom den att heta Rems gård, vilket sedan blev Rembs. Ingen vet hur det förhåller sig. Emellertid betecknades Rembs i gammal tid: Vamlingbo sockens fjärde skifteslag, och det omfattade, Austre och Rembs hemman.

 

Min syssling Kerstin Jonmyren, som har gjort alla gårdsutredningar i "Boken om Vamlingbo och Sundre", utgiven 1997, skriver så här om Rembs: "Det finns gamla förklaringssägner till gården Rembs och dess ursprung. Dessa verkar vara rena fantasier. Namnet Rume - från början - har säkert bara med det öppna lanskapet runt omkring att göra. Så någon Raimiss kan vi knappast sätta som start för ägandelängden.

Däremot kanske bröderna Olof och Lars vid Austre har något med verkligheten att göra, två bröder vid slutet av 1600-talet som inte kunde likas, så därför Lars flyttade in till Rembs ........ ,  allt enligt gamla släkttraditioner vid Rembs för mer än 100 år sedan."

 

Kerstin Jonmyrens ägarlängd börjar med Jacob 1523 och föres fram med17 namngivna ägare till Lars Andersson 1698. Hon är tveksam om denne Lars kan vara den som blev osams med sin broder Olof.

I Kerstin Jonmyrens ägarlängd kan vi notera att en Nils Jacobsson från Vännes i Sundre var gift med Anna Nilsdotter född 1739. Paret var bosatta på Rembs gård i Vamlingbo. De hade dottern Gertrud Nilsdotter som blev gift med Olof Olofsson. De hade sonen Nils född 1794. Nils tog sig efternamnet Lundgren och kallade sig Nils Olofsson Lundgren. Han gifte sig med Helena Thomasdotter född 1800. De hade, bland andra barn,   dottern Anna född 1826 och gift 1849 med Mathias Ronquist från Olofs i Öja. Anna och Mathias Ronquist var min farfars föräldrar. Annas pappa, Nils Lundgren, var enligt Kerstin Jonmyren, gammal god vän till Per Arvid Säve, läroverksadjunkt i Visby 1835-1871. Säve var intresserad av den gotländska folkkulturen och samlade språkligt och folkloristiskt material. Troligtvis hjälpte Nils Lundgren honom med insamlandet. Säve besökte också ofta folket på Rembs gård. Säve är grundaren av Gotlands fornsal i Visby. Fornsalen är väl värd ett besök, nästa gång ni kommer till Visby.

 

Hälsningar Per Ronquist.  


 
stäng