Tankar om livet och Gud

 

Människor talar så lättsinnigt om verkligheten, som om den vore något universellt allomfattande, som inte kräver någon närmare förklaring.

Vad är verklighet? Verklighet är det människan uppfattar och förstår. Människan kan bara pröva det hon kallar sanning, mot det hon har uppfattat och förstått. Det finns alltså inget utommänskligt sanningskriterium.

 

Hur går det till att uppfatta något? När man uppfattar, så är det något man har sett, hört, förnummit med sin känsel, luktat, smakat. Man ser något, då får man en signal till synnerven och så är det med de andra sinnena också. Det är signaler till hörselnerven, känselnerverna, luktnerverna och smaknerverna. Signalerna skickas vidare till hjärnan som omvandlar signalen till en föreställning. Dessa föreställningar har människan namngivit, t.ex. tall, varg, en annan människa, sjö, hav, himmel och jord etc. Människan har systematiserat alla dessa miljontals föreställningar i tid och rum, i logisk och konsekvent ordning, samhörande grupperingar, för att få överblick och grepp om allt som omger henne, tack vare hennes sinnen och hennes förnuft. Det senare är att förstå, det man har uppfattat.

 

Men hur kan människan uppfatta och förstå Gud? Han är alla konungars konung och alla herrars herre. Han är ensam odödlig, (allt annat som lever i den verklighet som människan uppfattar och förstår dör, min anmärkning). Han bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. 1 Tim. 6:16. Hur kan människan uppfatta och förstå Gud? Det är ett Guds under, att vi kan förstå Honom.

 

När Martin Luther skall förklara den helige Anden för oss i tredje trosartikeln skriver han:

"Jag tror, att jag inte av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus min herre, (och det gäller Gud också, min anmärkning) eller komma till Honom,

utan den Helige Anden har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro..... o.s.v.

 

Det är alltså omöjligt att med hjälp av mänsklig förmåga tro på Gud, ty Gud är onåbar och ogripbar för människan.

 

Det enda som jag med mitt förstånd kan förstå, är att det, jag kallar verklighet, är begränsat och avgränsat till min förmåga att uppfatta och förstå. Dock kan jag inse, att det måste finnas mycket utanför, vad jag kan uppfatta och förstå. Jag förstår att det bara är en bråkdel av allt som finns, som är gripbart och nåbart för människan. Det finns mycket mer som människan inte har minsta aning om. Och över alltihopa finns Gud.

 

Vår tids modetanke är att allt utgör en helhet, och människan är en del av denna helhet. Men hur vet människan det? Är Gud också en del av denna helhet? Ingen enda människa vet svaret på denna fråga. Gud kan lika gärna vara något helt annat, än vad människan föreställer sig. Gud kan vara fristående från allt annat i sin suveränitet. Ingen människa kan veta något om det.

 

Som människa kan man bara tro på Gud. Och tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se. Hebr. br. 11:1.

 

Hälsningar Per.


 
stäng