Min farfar J.A. Ronquist

Låt mig skriva några ord om min farfar.

 

Hans namn är Jacob Anshelm Ronquist. Han är född på Olofs gård i Öja, Gotlands län, den 17 april 1858, han gifte sig den 1 juli 1896 med Emma Elisabet Nyberg,  och dog den 21 november 1935 i Visby, och ligger begravd tillsammans med sin hustru på Visby Östra kyrkogård.

Efter studier i Visby, inskrevs han som student i Uppsala på Gotlands nation, höstterminen 1880. Då var han alltså 22 år. Efter åtta år avlade han filosofie kandidatexamen, säkerligen med många goda betyg. Tyvärr har jag inte hans betyg. Han fortsatte emellertid sina studier vid universitetet, nu vid den teologiska fakulteten. Från den 10 juni 1892 – 30 juni 1898 var han jämsides med sina studier konsistorieamanuens i Visby. Det innebar att han skrev domkapitlets i Visby protokoll, och var föredragande vid ärendeberedningen, och vid beslutsfattandet. Den 31 maj 1895 avlade han teoretisk teologisk examen.

 

Den 14 juni samma år blev han befriad från praktisk teologisk examen. Han ansågs ha inhämtat vad som behövdes för att utöva prästämbetet i dess praktiska delar utan att behöva underkasta sig särskilda studier i ämnet. Samma dag den 14 juni 1895 blev han prästvigd i Visby domkyrka av biskop Knut Henning Gezelius von Scheele. Han blev utnämnd till domkyrkokomminister i Visby den 25 september 1897 och tillträdde tjänsten den 1 maj 1898. Samma dag som han tillträdde denna tjänst blev han hospitals- och lasarettspredikant. Idag kallar vi det sjukhuspräst. Han var då fyllda 40 år. Redan den 18 oktober 1902 blev han utnämnd till kyrkoherde i Rone och Eke pastorat. Han tillträdde denna tjänst den 1 maj 1903. Han var då gift och hade tre söner, fem, tre och ett år gamla. Hans två äldsta söner är födda i nuvarande domprostgården invid domkyrkan. Den 1 november 1908 blev han kontraktsprost i södra kontraktet, det kontrakt som idag kallas sudertredingens kontrakt. Det uppdraget innehade han hela 22 år fram till 31 mars 1930. Hans bror, som också var präst var kontraktsprost i medelkontraktet ( medeltredingen), och detta föranledde biskop Viktor Rundgren att skämtsamt påpeka: Visby stift styres till 2/3 av bröderna Ronquist.

 

Farfar utnämndes till teologie doktor  den  2 oktober 1917 vid Lunds universitet, och han ansågs vara den mest grundlärde prästen i hela stiftet, och man titulerade honom ”herr doktor”. Jag har ett brev till honom från Carl Laurenius, Norrköping, där titulaturen uttryckes på följande sätt: Stadskomministern, Amanuensen, Vördige, Herr J.A. Ronquist.

Kyrkoherde emeritus blev han den 1 maj 1931. Han var Visby stifts prästerliga representant i kyrkomötet 1918, 1920 och 1925. Han var ledamot av Nordstjärneorden, det andliga ståndet, från 1912.

 

Skrifter: Uppsats till prästmöte, patriarkernas historiska personlighet, och uppsats till Visby stifts bibelsällskaps 100-årsjubileum. För den intresserade se vidare minnesteckningen av honom i Visby stifts prästmöteshandlingar. Det är prästmötet närmast efter hans död 1935.

 

Man kan säga om honom att han gjorde en veritabel klassresa. Han härstammade från bönder i generationer ner till början av 1600- talet och troligtvis ännu längre bak i tiden.

Hur kom det sig att han kunde bryta sig loss från sin bondemiljö? Ja troligtvis genom att han råkade få en god genkonstellation.

Farfars pappa hette Mathias Fredrik Ronquist och han gifte sig med Anna Gertrud Lundgren från Rembs gård i Vamlingbo. Hon tillförde släkten goda arvsanlag. Det var farfars mamma. Farfars farmor var likaledes en begåvad kvinna som besatt goda personliga egenskaper. Hon hjälpte sin far, Matts Mattsson, Olofs i Öja, med diverse göromål både i jordbruket och i fisket som var binäringen. Och hon blev honom så kär att han lät henne överta gården, trots att hon hade en äldre bror. Hon blev mycket gammal och levde i, som man då sa, sju konungars tid. Hon föddes 17 juni 1789 och dog 28 november 1816. Det blir sju konungars tid. Hon var en begåvad och pratsam kvinna sades det. Och hennes livsfilosofi kunde sammanfattas i orden: jorden vilar på sina fasta grundvalar. Hon födde fem barn.

 

Mathias och Annas barn var begåvade. Två av pojkarna blev präster och en tredje fyrmästare.

Farfar gjorde som sagt en klassresa. Han gifte sig med kontraktsprosten i Nordertredingen Adolf Henrik Nybergs dotter, Emma Elisabet Nyberg. Därmed blev hans tre söner befryndade på mödernet med Gotlands mest anrika släkter. På min farmors sida var det präster i rakt nedstigande led i minst tio generationer bakåt i tiden. För att nämna några, så handlar det om släkterna Lyth, Bahr, Munk, Norby, Christensen, Herlitz, Köhler, m.fl.

 

Mathias och Anna var bondfolk och hade inte mycket reda pengar i sin ägo. Deras förmögenhet var bunden i gården med dess djur och ägor. De insåg att barnen var läsbegåvade, så Mathias tog pojkarna, Jacob och Johannes, och satte dem på hästskjutsen. Skjutsade dem in till Visby, medförande också en slaktad gris. Grisen styckades och en del tillföll läroverket och den andra delen en inackorderingstant i Visby. Ta nu hand om pojkarna och se till att de studerar flitigt under terminen, så kommer jag till julen och hämtar hem dem till jullov. Grisköttet lämnar jag som betalning. Så fick det bli. Mathias fick köra många resor till Visby med naturaprodukter från gården och lämna och hämta pojkarna två gånger per termin, till dess de var mogna att resa till Uppsala som studenter och studera vid universitetet.

Det var ingen liten resa med häst och vagn han gjorde. Till Visby var det fram och tillbaka cirka 14 mil. Och köra 14 mil med häst och vagn tog minst 14 timmar, om allt gick bra. Men så var förhållandena då. Och någon hjälp för bönders barn, som ville studera fanns inte. Det fick man sköta själv så gott man kunde.

 

För pojkarna Jacob och Johannes var det heller inte så lätt. För det första måste de under studietiden iaktta den strängaste sparsamhet. Inget överdåd i något avseende. För det andra blev de tvungna att i Visby, och sedan i Uppsala slipa av sin bondska, gotländska, dialekt rejält, annars blev det nedsättande glåpord direkt. Å andra sidan ansågs de hemma i Öja vara fisförnäma, om de talade som man gjorde i Visby och ännu värre som i Uppsala.

 

Till slut blev det för tungt för Mathias och Anna rent ekonomiskt, att hålla pojkarna att studera, och då tvingades de ut på bygden och vädja om att få låna pengar. De fick till slut i nåder låna 2000:- av en Henrik Olsson. Innan denne Olsson beviljade lånet tvingade han bröderna att falla på knä inför honom och ödmjukt be om att få ett lån. Man måste ha mjuka knän på den tiden, och det var inte tal om att alla hade lika värde. Men allt går här i världen, om man är klok och vis.

 

Per Ronquist barnbarn till J.A. Ronquist, fallen efter hans mellanson, Nils Henrik Ronquist.

 

 

 

 

 

 


 
stäng