Parandis och Mattias bröllop

 

Igår den 23 augusti var Margareta och jag inbjudna till vigsel mellan Parandis och Mattias. Mattias är son till min yngste bror, Holger Ronquist. Parandis har iranska föräldrar, men är, om jag har uppfattat rätt, född här i Sverige. Och Mattias mamma Soon är från Korea. Så, det hundratal gäster som var inbjudna till Häringe slott på Södertörn, var från Iran, Korea och Sverige.

 

Vigselakten ägde rum i Häringe slottsträdgård, en underbart vackert anlagd trädgård med långa raka alléer mot snart sagt alla fyra väderstrecken. Allt började med ljuvlig musik, en traditionell koreansk folkvisa. Först kom bruden längs allén från väster omgiven av sina unga tärnor i de vackraste klänningar man kan tänka sig, men allra vackrast var bruden i sin vita långa klänning, som omslöt hennes unga vackra kropp. Långsamt kom de skridande. När brudföljet kommit fram till platsen för vigselakten, så kom brudgummen från öster omgiven av sina marskalkar. Brudgummen var stilig som en ung spansk ädling, iklädd stilenlig livrock i rött och guld.

 

Vigselakten var en borgerlig ceremoni. Vigselförrättaren gjorde den både innehållsrik och gripande och samtidigt enkel och okonstlad. När hon hade utfört sin del drog hon sig diskret tillbaka, och så vidtog en persisk ceremoni med urgamla anor från den indoiranska högkulturens dagar, tusen år före Kristi födelse. Jag kan inte beskriva hela ceremonin, men jag la särskilt märke till korgen som var fylld med sköna granatäpplen. Granatäpplena är med för att ge brudparet en framtid full av glädje och lycka. Man betraktar granatäpplena som himmelska frukter, och de symboliserar den gudomliga skapelsen av mänskligheten.

 

Från släkten Ronquist var Holgers fyra bröder med fruar inbjudna. Broder Ingvar medförde också sina fyra barn. Dessa ungdomar som nu är i trettioårsåldern satte färg på tillställningen, ty över dem vilar inga ledsamheter. Äldste brodern Nils hade därtill med sig sin käresta, Eva och hon tycktes trivas i sällskapet.

 

Jag kan konstatera att Ronquist har övergått från prästsläkt till att bli en riktig ingenjörssläkt. Tre av mina bröder är ingenjörer. Bland brödernas barn är det åtta som är ingenjörer och Parandis som nu är hustru till Mattias är civilingenjör, anställd liksom maken hos Ericsson. Lägger man ihop det blir det alltså 12 ingenjörer i släkten. Jag själv är den enda prästen i hela släkten Ronquist. Och jag har aldrig ångrat mitt yrkesval. Jag längtar efter att försöka förstå mig själv och andra människor, jag vill försöka förstå vår jordiska tillvaro, och jag vill försöka förstå hur människors samlevnad med varandra fungerar, och jag längtar efter den himmelska saligheten efter döden.

 

Till sist, tack Parandis och Mattias, att jag och Margareta fick vara med på ert fina bröllop, och ett extra tack till Parandis, för att Du vill bära efternamnet Ronquist, liksom Er dotter Delara.

 

Per Ronquist      

 


 
stäng