Till alla filosofiintresserade!

 

Den vanliga debattmetoden är att man utgår från: Antingen är ett påstående sant eller också falskt. Har man bevisat att ett påstående är sant, blir ett motsägande påstående falskt, ty motsatsparet sanning - lögn utesluter ett tredje alternativ.

 

Exkurs 1

Detta brukar kallas det metodiska tvivlet. Det är tanken att om man systematiskt ifrågasätter allt, så skall man slutligen komma fram till absoluta och slutgiltiga sanningar om det människor kan uppfatta och förstå här på jorden. Men då glömmer man att sanningar bara kan verifieras respektive falsifieras av människor, vilket innebär att människan är instängd i ett självbekräftande system. Människan bestämmer i praktiken själv vad som är rätt och fel, vad som är ont och gott. Människan har inte tillgång till ett utommänskligt sanningskriterium och det innebär att hon saknar den absoluta sanningens härskarmakt. (Läs och begrunda 1 Mosebok 2:15-17 och 3:2-5) Detta är den Cartesianska filosofin. Slut på Exkurs 1.

 

Men kan man inte tänka sig, att ett tredje finns inneslutet, och till slut blir resultatet av den fruktbara motsättningen, i t.ex. den hierarkiska ordningen.

Man kan jämföra det med utlösningen av blixten vid åskväder. Det dialektiska överslaget.

Hegel menar, att av det lilla, människan uppfattar och förstår, av världsutvecklingen, det fortskrider genom en ständigt pågående dialektisk process, där tesen och dess motsats  så småningom förenas i en syntes.

 

Exkurs 2

Hegels dialektik tillämpade han på det andliga planet och han såg världsutvecklingen som en andlig företeelse. Lärjungen Karl Marx tillämpade dialektiken på den verklighet som människan förmår uppfatta och förstå och kallade den för den dialektiska Materialismen. Jag anser att min kritik härnedan drabbar både Hegel och Marx. Slut på Exkurs 2.

 

Detta tänkande förutsätter att utvecklingen med automatik går från det sämre till det bättre. Men så enkelt är det inte. Enligt mitt sätt att se, går utvecklingen lika gärna från det bättre till det sämre. Jag anser att det i många avseenden var bättre förr. Människor misslyckas och måste börja om, och människor är inte ödesstyrda, utan människan har i en mycket begränsad omfattning fri vilja.

 

Per Ronquist  


 
stäng