En liten text om Margareta och Per Ronquist flytt till Örebro 

 

Ibland är det svårt att veta var alla i släkten håller hus och vad de
gör så när jag fick höra att Per och Margareta skulle flytta från
Gotland tillbaka till fastlandet bestämde jag mig för att slå dem en
signal.

För er som inte vet det så är Per min farbror och under min uppväxt
på Gotland fanns han och Margareta alltid i närheten. Jag växte upp i
Grötlingbo och Per och Margareta fanns i Alva, ca 5 km bort. Vi hade
en del projekt tillsammans som oftast inkluderade hästar och jag har
många varma minnen från den tiden. Så småningom flyttade Per och
Margareta till Visby. Av alla pappas bröder och svägerskor är
det dem jag känner bäst och det var också Per som vigde mig och min
make Ante på Tofta för fem år sedan.

Nuförtiden bor hela min familj på fastlandet med mamma och pappa i
Västervik, detta gör det enklare att ses lite oftare eftersom man
inte behöver ta sig över sjöen och jag anar att det även var en av
anledningarna för Per och Margaretas flytt.

Den väg man väljer i livet har att göra både med överlagda val och
tillfälligheter. Av en tillfällighet fick Margareta i vintras syn på
en annons på nätet som beskrev en 3a på första våningen i Örebro i
ett trivsamt område. Att lägenheten inte heller låg så långt bort
från några av deras barns familjer spelade nog dessutom in.
Lägenheten i Visby skulle förstås också säljas vidare och en dag stod
en spekulant utanför dörren som var ute efter en snabb affär. Den 11
juni gick flyttlasset från Terra Nova.

Hur kommer det sig att de gjorde detta val kan man så fråga sig; för
att citera Per; ”För att få det man vill ha måste man ibland ge upp
något annat” Jag kan tänka mig att Per som ju älskar vår kära ö
tyckte det var lite vemodigt att lämna den men jag vet att både han
och Margareta tycker att det vägs upp av att kunna vara nära sina
barn och barnbarn.

De berättar för mig hur lätt det nu är att titta förbi hos någon av
sina barn om de skulle vilja eftersom de bor bara en kort cykeltur
därifrån. Kanske behövs det en barnvakt med kort varsel eller så
behöver Henrik lite sällskap av Per på cykel under sin
Marathonträning. Det är de här spontana besöken som Per och Margareta
beskriver som får mig att se vilket otroligt rätt beslut de har
tagit. Det är något jag saknar här i Stockholm, att kunna svänga
förbi på en fika hos en släkting eller vän. Det är något jag avundas
dem.

Jag hoppas att det snart dyker upp ett tillfälle för mig, kanske
genom jobbet, att ta en tur till Örebro, och jag hoppas då, Per och
Margareta, att jag kan få komma förbi på en fika?
Jag vill också önska er lycka till med denna nya del av ert liv och
hälsa mina kusiner med familjer från mig och min familj!

Johanna Ossianson


 
stäng